Idag är det den 24 Mai, vilket för min & Richard sin del innebär att de ca är 2 månader kvar tills vi får vår son i famnen för första gången. Vi kan inte annat än att bara vänta & glädja oss till den dagen är här, älskar redan sonen vår oerhört mycket! Något som jag inte kan förstå är att tiden har gått så fruktansvärt fort, känns som om det var igår jag fick reda på att jag var gravid. Jag minns fortfarande min & Richard sin första reaktion när vi fick reda på de, jag minns även första känslan när vi var på vårat första ultraljud tillsammans, när vi fick reda på att de är en gutt, en son som vi väntar. Bara första känslan när vi kände hans första sparkar & nu sparkar han som bara den åh verkligen lever livet inne i magen till mig. Denna känsla går bara inte att förklara & det är många fler känslor som kommer att uppstå i framtiden, alla olika sorters känslor & jag kan bara inte annat än att glädja mig.

 

Dom senaste dagarna har jag varit hemma från jobb, för att i onsdags fick jag fruktansvärt ont i nedre delen av magen. Vilket jag även hade natten till torsdagen så jag fick inte sova, men som tur var så väckte jag inte Richard. Båda två blev väldigt oroliga så vi fick tid hos läkaren 16.30 på torsdagen, men allt var bra med den lilla krabaten. Jag blev oerhört glad & lycklig när jag hörde hans hjärta slå, så lycklig att glädjetårarna kom fram! Men jag fick några tabletter som jag ska ta 4 gånger dagligen i 6 dagar, hoppas bara att de kommer att hjälpa mig nu. Jag stannade även hemma från jobbet idag också, just för att vila upp mig lite med tanke på att jag inte fick sova något natten innan & sedan för att vara säker på att de skulle bli bättre med magen. Idag har jag inte haft lika ont, men det har ju känts av. Det kommer liksom till & från vilket är hur jobbigt som helst, så jag hoppas verkligen att det försvinner snart. Men iof är det väl bara att vänja sig, med tanke på att själva födseln inte kommer till att vara så enkel & lätt!